Everest BC/Renjo La & Lobuche Peak Expedition

2010 04 10 | 0 kommentarer » | Kategorier: Pågående resor

Nu ligger bilderna inne från Everest BC och Kala Pathar!!  Ni hittar dem i förra blogginlägget.

För övrigt kan vi berätta att gruppen delade på sig i dag när det var dags att lämna Pheriche.  Paul och Saran fortsatte upp mot Lobuche Peak för en bestigning av denna          6 119 meter höga topp.  Mats, Emma, Steven och Nima följde sina fotspår tillbaka till  Tengboche i dag. I morgon bär det vidare av ner till Namche och sen till Lukla innan det är dags att flyga tillbaka till Kathmandu om några dagar.  Steven kommer att vika av från Tengboche och fortsätta ut mot Gokyo och gå över det storslagna passet Renjo La innan han återvänder till Lukla.

Nu håller vi tummarna för att alla får en fortsatt fin vandring och att Saran och Pauls bestigning av Lobuche Peak kommer att gå bra.  Kanske blir detta vårt sista inlägg på bloggen för ett par dagar, men vi återkommer med en summering när alla är tillbaka i Kathmandu!

Tack så länge!

Emma, Mats, Steven, Paul, Saran och Nima med team

Today we all left Pheriche.  Paul and Saran went back up to climb Lobuche Peak, 6 119 m.  Emma, Mats and Steven went down to Tengboche.  Tomorrow Steven will turn right from the trail and enter the Gokyo valley.  He will trek to Gokyo and over the beautiful pass Renjo La and then head back to Namche via Thame, before he walks down to Lukla and fly back to Kathmandu. Emma and Mats are heading for Namche already tomorrow and fly out from Lukla on Tuesday morning.  We’ll write a summery in a few days,  when people start to come back to Kathmandu.

Everest BC/Renjo La & Lobuche Peak Expedition

2010 04 10 | 1 kommentar » | Kategorier: Pågående resor

Hej alla där hemma!  Det är så härligt att få läsa era lyckönskningar och varma hälsningar!  Tusen tack - det betyder så mycket!  Här kommer en hälsning från Gorak Shep före vi ger oss av mot Pheriche.

Vi var ett stort gäng som gick ut till Everest BC i går - Emma, Mats, Steven, Paul, vår guide Saran, vår Sirdar Nima och vår Sherpa Om.  Detta är det speciella med Hi On Life - där blir gruppen en viktig del av vandringen och man följs åt…  Många andra guider skickar iväg gruppen med en sherpa till BC och Kala Pathar medans gruppens guide och sirdar dricker the i Gorak Shep. Men inte här! Gemensamt nådde vi det nygjorda monumentet för baslägret, inte långt från Russel Brice tält. De lät oss dock inte gå in i själva lägret på grund av infektionsrisk.  Klättrarna som har tränat, sparat pengar (flera hundra tusen kronor) och förberett sig under flera år, gör verkligen ALLT för att inte bli sjuka inför sin toppbestigning av världens högsta berg.  Kanske får de bara en chans?   Många av Everestkättrarna var iväg för att aclimatisera sig på 6000-meterstoppar - bland annat Island Peak…

I morse bar det av mot Kala Pathars topp på 5 545 meter.  Vid sju-snåret lämnade vi lodgen och började vår vandring upp för den stora “kullen”  Kala Pathar, som betyder “Svart sten”.  I början kunde vi följa en brant stig, men den sista biten var så pass stenig att vi behövde använda både händer och fötter. Vi kom alla upp på toppen!!!  Tjoho     Toppen var “luftig” med en massa nepalesiska böneflaggor och en svensk ängel.  En Svensk ängel???!!  Jodå det stämmer.  Unite Hope Project som placerar ut änglar på strategiska platser runt om i världen har satt en ängel även här.  Läs gärna den gripande berättelsen om när de placerade ängeln på Kala Pathar här.

Allt var så vackert - Det var nästan overkligt!  Vi stod där, högt uppe i Himalaya och såg Mount Everest blicka ner på oss. Om en dryg månad, mitten/slutet av maj skulle det stå människor högt där uppe på toppen. Vi slöt ögonen för en stund och reflekterade över vår vandring.  Vad våra tankar kan begränsa oss! För ett par dagar sedan ville några av oss vända för att gå ner igen - vi skulle aldrig orka, aldrig klara av det…  Men nu stod vi här på toppen av Kala Pathar, 5 545 meter över havet, och insåg att de begränsningar vi såg för ett par dagar sedan, bara var något vi målade upp för oss själva.  I  verkligheten klarar vi av mycket mer än vad vi tror!  Det gäller nog alla människor…

Emma och Mats beskrev det så bra: “Vi har aldrig provat droger men här känner man sig verkligen “high”  - Hi On Life!” och Emma tillade ” Jag kommer nog inte kunna sluta att le på åtminstone en vecka…”

/Emma, Mats, Steven, Paul, Saran och Nima med team

Today we climbed Kala Pathar 5 545 meters.  The views where spectacular since the weather was great and we all made it to the summit!  What a feeling - talk about “Hi On Life!!”  The summit is covered with Nepali prayer flags and have a Swedish angel standing just next to it.  Swedish Angel??  Yes, that is correct.  Unite Hope Project have put one of there angels on the summit  - read more about it and see beautiful photos here. We stayed at the summit for quite some time to take photos and enjoy the views before we descended to Gorak Shep. Soon we will start walking all the way down to Pheriche.  Talk to you later!

Everest BC/Renjo La & Lobuche Peak Expedition

2010 04 09 | 1 kommentar » | Kategorier: Pågående resor

Vi gjorde det!!

I dag torsdag den 8 april så nådde vi Everest Base Camp!  Vi är är så glada!

Vandringen från Dingboche till Lobuche (4900m) där vi sov i går var tung.  Först skulle vi upp till kammen ovanför Dingboche och sen gick stigen över en stor gräsig platå med stengärdesgårdar och en del små stenhus - Det såg nästan ut som om man var i England!  Vyerna var självklart långt ifrån Engelska, med de pampiga topparna Taboche och Cholatse på sidan om oss, Ama Dablam bakom oss och Lobuche Peak framför oss.  Sakta men säkert tog vi höjd och lagom till lunch nådde vi Thukla där vi skulle äta.  Emma mådde inte alls bra och ville helst bara vända.  Hon var inte ensam… Mats och Steven kände även de av huvudvärken. Efter noga övervägande av Saran så beslutade han att vi sakta skulle fortsätta sin vandring.  Med lite peppning och mycket “bistari bistari”  (=sakta sakta på nepalesiska) så fortsatte vi upp för gårdagens tuffaste stigning.  Från Thukla så är det nämligen en rejält lång och brant backe upp till en vacker minnesplats.  Vid minnesplatsen kunde vi vila ut ordenligt och titta på alla minnesmonument över de som förolyckats på de stora topparna i området.  Vyerna var makalösa och de tusentals böneflaggorna som vajade i vinden ramade in de vita 6000-meterstopparna runt omkring oss.  Sen rundade vi massivet och svängde in i dalen där Khumbuglaciären från Mount Everest drar fram och fortsatte vår vandring längs med den, på näst intill platt mark hela vägen till Lobuche.  På lodgen i Lobuche så spelade vi ett kortspel som heter Chicago och Emma vann överlägset.  Kanske var det det som gjorde att hon mådde bättre när kvällen kom?   I vilket fall som helst, så verkade alla var helt ok och alla var glada att de inte gett upp tidigare under dagen.

I morse gick vi upp i ottan och började vår vandring ut till Gorak Shep, Mount Everest gamla basläger, som ligger på 5100 meter.  Naturen har blivit mer och mer karg och stenig och det märks att man är högt uppe bland Himalayas toppar.  Vi följde Khumbu glaciären som ser ut som en stenöken uppåt mot Everest och förundrade oss över landskapet.  Upp och ner, upp och ner.  Ibland såg vi knappt var stigen gick bland alla stora stenblock.  Efter några timmars vandring nådde vi till slut Gorak Shep, åt lite brunch och fyllde på vårt vatten, sen bar det av igen - mot Mount Everest Base Camp - 5300m!! Vädret var oslagbart.  Knallblå himmel och strålande sol!  Han där uppe måste verkligen tycka om oss    . Runt lunch nådde vi slutligen baslägret och det var en storartad upplevelse!  Bilder och mer detaljer om besöket kommer vid senare blogginlägg.    Vi mår toppen allihopa även om vi är väldigt trötta.  Emma sjöng hela vägen tillbaka hit till Gorak Shep!  I morgon bitti ska vi bestiga Kala Pathar (5545 m) och sen gå ner hela vägen till Pheriche.  Vi hoppas att det finns fungerande internet där, så att vi kan berätta lite mer och kanske ladda upp lite bilder.  Nu är det dags för lite mat och sen blir det en riktigt tidig kväll, då klockan ringer innan solen gått upp i morgon bitti.

Lyckliga kramar till er alla!!

Emma, Mats, Steven, Paul, Saran och Nima med team

We made it!!

Today we reached Everest Base Camp and we are all tiered but very happy.  Since we wrote from Dingboche we have had a couple of tough days of trekking.  We have all had a little bit of head ache, but now we are feeling pretty well all of us.  The landscape up here is very rocky and we have followed the Khumbu glacier for the last two days.  The mountains around us are 6-7- and 8000 meters high and it is easy to feel “small” in this mighty nature.  Early tomorrow morning we are going to climb Kala Pathar 5545m and after breakfast we are heading down all the way to Pheriche.  Take Care!

Everest BC/Renjo La & Lobuche Peak Expedition

2010 04 07 | 1 kommentar » | Kategorier: Pågående resor

Acklimatiseringsdag i Dingboche!

I morse mådde Emma som en prinsessa och hon sade att hon kände sig som en ny människa -Härligt!  I dag kände dock Mats av höjden en aning.  Att man känner av den höga höjden är inget ovanligt.  Våra västerländska kroppar är inte gjorda för att vistas på den här höjden och konstigt vore det väl om de inte reagerade.  Det första och vanligaste tecknet på att man är på hög höjd är att man brukar få springa på toaletten titt som tätt.  Detta gör att man ständigt måste tänka på att dricka en massa vatten så att man återställer vätskebalansen i kroppen.  En del kan drömma lite konstiga drömmar och kanske vakna mitt i natten av att man måste kippa efter andan.  Kroppen reglerar nämligen inte andningen av sig själv och då procenthalten av syret är lägre här uppe så måste man andas mer för att få i sig allt syre man behöver.  När man vandrar och rör på sig gör man det automatiskt, då man blir anfådd, men i sömnen så fattar inte kroppen att den behöver andas mer och då kan man lätt vakna och behöva dra några extra andetag.  Att man har lite “syrebrist” under natten kan också göra att  man drömmer en massa konstiga saker.  Deltagarnas drömmar brukar kunna vara ett glatt samtalsämne under vandringen.  Huvudvärk och lite illamående kan man också känna av, men det kan gå över efter rejält med vila och mycket vatten.  Diamox är en tablett som många vandrar använder sig av.  Diamox är egentligen framtagen för att ta ner trycket på de som har starr men är välkänd som en god hjälp vid hög höjd.  Det Diamox gör är att den sätter fart på vår andning.  Vi börjar automatiskt att andas mer och så är den dessutom lite vätskedrivande, vilket gör att man måste dricka ännu mer om man tar diamox.  Man ska alltid vara försiktig på hög höjd och vandra tillsammans med en guide som har god kunskap om höghöjdssjuka.  Vår guide Saran är fantastiskt duktig och kallas “Doctor Saran” här i Everestregionen då många guider och lodgeägare vänder sig till honom för att fråga om råd om någon är sjuk.  Det känns trygt!

I dag har vi vandrat upp över kammen som ligger strax över Dingboche och vidare upp på Nangartshang Peak.  Vi behövde ta lite höjd för att morgondagens vandring till Lobuche ska gå enklare. Vädret har varit fantastiskt och vyerna sagolika!  Vi har bland annat fått se Island Peak på nära håll och den mäktiga 8000-meterstoppen Makalu.  Både Mats och Emma tittade med drömsk blick mot Island Peak, 6 189m - Kanske blir det deras nästa mål efter Everest BC??  Paul har ju redan varit där och alla minnen kom tillbaka från hans lyckade bestigning hösten 2008.  Vi var lagom tillbaka till vår lodge för lunch och har spenderat eftermiddagen med att vila, duscha och tvätta upp lite kläder.

Det är fullt med folk här på Sonam Friendship lodge då den välkända “Everest beyond the limit på discovery - Russel Brice” är här med en grupp!  Mats mår bättre igen och dagen börjar lida mot sitt slut. I morgon ska vi vandra till Lobuche som ligger på 4900 meter!

Vi hörs!

/Emma, Mats, Steven, Paul, Saran and Nima med team

Beautiful restday in Dingboche!  We climbed the ridge above the village and continued up on the peak Nangartshang.  Good for acclimatization for tomorrow’s trek to Lobuche 4900m. We have had great views over Island Peak - one of Nepal’s most popular “trekking-peak” (does not mean you can trek up!!) at 6 189 m and Makalu 8463 m - the 5th highest mountain in the world!  Back for lunch at Sonam Frindship Lodge and the afternoon we just relaxed.  Life is treating us good!

Everest BC/Renjo La & Lobuche Peak Expedition

2010 04 05 | 0 kommentarer » | Kategorier: Pågående resor

Namaste från Nepal!

Åter en dag med fantastiskt väder och en härlig vandring.  Vi började dagen med att gå runt knuten till “Sarans hemliga utsiktsplats” för att njuta av vyerna och ta en massa foton.  Härifrån ser man de mäktiga bergen med det rosa klostret i förgrunden - makalöst vackert!  Vänder man sig om och blickar ut mot varifrån vi kom, är vyerna lika storslagna med djupa dalar och höga vita toppar.  Efter en massa fotograferande var det dags att börja dagens vandring.  Emma kände av höjden en aning men var ändå vid gott mod.

Från Tengboche går vår stig rätt brant utför, till det lilla nunneklostret i Deboche.  Klostret, ett systerkloster till Munkklostret i Tengboche, bildades 1928 och rymmer ca 20 nunnor i dagsläget.  Vidare går stigen genom en “trollskog” med vackra Rhododendronträd som blommar i vitt, rosa, rött och gult.  Träden har mycket “skägg” som gör att sagokänslan infinner sig och genom de glesa trädkronorna letar sig solstrålarna ner och ger skogen ett fantastiskt vackert ljus.  Vi går med tysta steg och våra ögon vandrar fram och tillbaka mellan träden i hopp om att få en skymt av den skygga “muskdeer” som bor i området.  Muskdeer är ett litet rådjur med något som liknar ett par rejäla hörntänder/betar.  I skogen huserar också Nepals nationalfågel - Daphe - en färgsprakande fasan i blått, grönt och guld.

Snart når vi hängbron som leder oss över floden Imja Khola. Den är full av färgglada böneflaggor som smattrar i vinden.  Vi stannar till på bron och vänder oss om.  Högt där uppe ligger Tengboche.  Vi följer floden med blicken för att se vart vi är på väg och där ligger hon - Ama Dablam - med sin nästan 2000 meter lodräta vägg framför oss (hon är totalt 6 848 meter).  Många anser att Ama Dablam är världens vackraste berg och det förvånar oss inte!

Vi fortsätter längs med stigen och når tillslut Pangboche.  Här äter vi lunch och njuter i solen med en kopp the.  Under eftermiddagen vandrar vi över en stor äng som ligger högt belägen över Imja Khola. Vi kommer allt närmare Ama Dablam och har Taboche, ännu en 6000-meters topp, längs med vår vänstra sida. Sen eftermiddag kom vi fram hit till Dingboche (4300m).  Alla mår bra och Emmas huvudvärk har släpt en aning.  Här i Dingboche kommer vi att spendera två nätter för att åter igen låta våra kroppar hinna med att acklimatisera sig.  Vi bor på Sonam Friendship Lodge som drivs av ett härligt gammalt par. Ang Sonam är gammal klättersherpa och har klättrat de flesta av världens svåraste toppar.  Gissa om han har många spännande historier att berätta till vårt kvällste!

Lev väl!
/Emma, Mats, Steven, Paul, Saran och Nima med team

We have had a beautiful trek from Tengboche to Dingboche (4300m) today.  The weather has been great and the views amazing.  We passed through a “fairy tail” forest and along side the river Imja Khola.  We crossed  suspension bridges full of prayer flags and past several buddhist monuments (Stupas).  From early morning we have had Ama Dablam (6848m) in front of us and Dingboche, where we will stay for a couple of nights, is situated right at her foot.  Here in Dingboche we are staying at “Sonam Friendship Lodge” and are well taken care of by the cute old couple that is running it.  Ang Sonam is an old climbing sherpa and has conquered most of the worlds really tricky and  dangerous mountains and have plenty of exciting stories to tell us!

Everest BC/Renjo La & Lobuche Peak Expedition

2010 04 04 | 0 kommentarer » | Kategorier: Pågående resor

4 april

Nima har anslutit till vår grupp igen efter att äntligen kommit med ett av planen till Lukla igår. Vår härliga “Sirdar” Nima som sätter pricken över i:et på alla våra vandringar, med sina underfundiga skämt och practical jokes.  En Sirdar är den som ansvarar för allt det praktiska vid en vandring/expedition.  Han  anställer sherpor och bärare.  Ser över inköp och betalning till lodger etc.  Nima har jobbat med oss länge och är Sarans högra hand. Det känns toppen att han har återförenats med oss igen.  I dag har vi lämnat Namche och vandrat längs med bergsmassivet till Tengboche (3800m).  Vandringen gick först lite uppför sen rejält utför, över en flod och sen återigen uppför i ca 2 timmar (se vår uppladdade film). Tengboche är känt för sitt stora kloster och sin vackra placering på en bergskam klädd av Rhododendronskog, omringad av 6-7000 meterstoppar.  Vandringen gick exeptionellt bra och vi var här redan 14:30.  Vi bor på Trekker’s Inn varifrån vyerna är fantastiska.  Under eftermiddagen har vi besökt det berömda munkklostret och njutit av de storslagna vyerna.

Hoppas att livet är gott där hemma!
/Emma, Mats, Steven, Paul, Saran och Nima med team

Nima has joined our group again! Nima is our wonderful “Sirdar” who makes our treks extra special.  He has great humor and he is the king of practical jokes so watch out!  Today we have left Namche and trekked to Tengboche.  Tengboche is a small village on a ridge full of Rhododendrons, and is famous for its big monastery and it’s spectacular location, surrounded of 6-7000 meter mountains. We arrived here at 2:30 p.m. and have spent the afternoon visiting the monastery and enjoyed the views.

3 april

Makalöst väder! I dag har vi vandrat upp till Everest View Hotel.  Mats och Emma sade att de aldrig hade sett något dyligt! Steven var lika hänförd och Paul som är bekant med vyerna sedan han besteg Island Peak med Hi On Life 2008, njöt även han.  Everest View Hotel är ett hotell som japaner lät bygga för ett antal år sedan.  En del rika japaner flyger upp dit, njuter av vyerna, och sover över med hjälp av syrgas…  Inget jag tror att vår grupp skulle rekommendera - Det är ju resan (vandringen) som gör målet, eller?  Från Hotellet har man enastående vyer av Mount Everest, Lhotse, Nuptse, Ama Dablam och många andra vackra och storslagna toppar.  Nu är vi åter i Namche och har eftermiddagen fri till Internet, shopping och vila.  Kanske kostar vi på oss en dusch också innan vi lämnar “civilisationen” i morgon?  Emma ifrågasatte precis hur hon någonsin skulle kunna åka på en “vanlig” semester igen efter detta…   Det verkar som om vår grupp trivs - och hur kan man undgå det, här i vackra Nepal?

/Emma, Mats, Steven, Paul och Saran med team

Awesome weather!  Today we have climbed up to Everest View Hotel (3800m) The views where astonishing! We could see Everest, Lhotse, Nuptse, Ama Dablam and many other beautiful mountains. Now we are back in Namche and have the afternoon free for shopping, internet and rest.  We might even take a shower before we leave the “civilization” tomorrow  Emma was just asking how on earth she would ever be able to go on a “normal” vacation again after this amazing experience…  It seems like our group enjoy this trek - and how could you not, here in beautiful Nepal?

2 april

Vi har nått Namche Bazar - Sherpornas “huvudstad” på 3 400 meter!  Dagen har bjudit på blå himmel och sol men också en hel del vind.  Vyerna var fantastiska och vi har redan fått se vår första glimt av Mount Everest - världens högsta berg! Alla mår bra även om Emma har kännt av magen lite grann. “Doktor Saran” brukar kunna ha dunderkurer för sådant så det kommer nog snart att gå över. Alla verkar vara vid mycket god kondition och klarade av de ca 600 höjdmetrarna upp till Namche utmärkt. Här bor och äter vi bra på Yak Hotel, en av våra favoritlodger här uppe i Namche.  Nu ska vi vila och njuta av storslagna vyer ett par dagar.  Stannar här nämligen 2 nätter för att våra kroppar ska hinna med att acklimatisera sig.  I morgon blir det en tur upp till Everest View Hotel på förmiddagen.  Det ser vi fram emot!  Saran försöker hålla vår grupp i trim med lite yoga varje morgon.  Allt är härligt!

God Natt!
/Emma, Mats, Steven, Paul och Saran med team

We have reached Namche Bazar the “Capital” of the Sherpas, at 3 400 meters.  The weather has been excellent and we have had great views. We even had our first glimpse of Mount Everest - the world’s highest mountain! Everyone seem to be in very good shape and managed the 600 altitude meters up to Namche without any problems.  We will stay here for 2 nights so that our bodies will have time to acclimatize to the altitude.  Tomorrow we will visit the Everest View Hotel, looking forward to that!  Saran is giving us a short yoga “class” every morning so that our bodies will be fit for the rest of the trek   Everything is great!

1 april

Vi anlände till flygplatsen i god tid för vår 08:30 flight men inte hjälpte det…  07:30 flighten lyfte men kom tillbaka efter 10 minuter med tekniska problem - Då fanns bara ett plan kvar och det drog åter igen ut på tiden. Vinden tilltog i Lukla och det såg mörkt ut. Saran ringde till sin gode vän Phinjo som jobbar i kontrolltornet i Lukla och han sade att det blåste 25 knop    Vi beslutade att ta en helikopter upp i stället för att vänta på bättre väder och tomma plan.  Vi var alla eniga om att vi ville lämna Kathmandus trängsel och avgaser och få andas lite frisk och klar bergsluft.  Sagt och gjort.  Vi dealade till oss ett bra pris  och bordade den maffiga helikoptern.  Vilken flygresa!  Det var en helt fantastisk upplevelse då vi på riktigt nära håll fick se de små byarna, skogarna, dalarna och de  storslagna bergen.  Vi landade i Lukla klockan 16:00 och var på väg mot Phakding redan efter 20 minuter.  Vi fick rivstarta vår vandring med högt tempo för att komma fram till vår lodge före mörkrets inbrott.  Allt gick bra och nu är vi framme!   Nima är kvar i Kathmandu och kommer förhoppningsvis med ett plan i morgon.  Han brukar inte ha några större problem med att komma ikapp oss när det kniper

/Emma, Mats, Steven, Paul och Saran med team

No flight today either - One of the planes had some technical problem and the wind also picked up in Lukla.  We decided to take a helicopter instead.  Great flight!  Awesome views and a unique experience.  Arrived in Lukla at 4 p.m. and headed straight away towards Phakding where we are spending the night.  Our Sirdar Nima is still in Kathmandu, hope he will catch up tomorrow.  Everyone is fine.

31 mars

I dag skulle vi ha flugit upp till Lukla men på grund av dåligt väder de senaste dagarna så var köerna långa för att komma med flighterna.  Vi fick ge upp, men har ny flight till i morgon.  Det blev lunch på Fire and Ice istället, vilket brukar vara ett säkert kort för magen så här innan vandringen. Middagen blev på Kilroy’s  en av Kathmandu’s mest populära restauranger, så det går ingen nöd på oss   Men nu håller vi tummarna för att allt ska gå bra i morgon - Vi vill ju till bergen!!

Må så gott!
/Emma, Mats, Steven, Paul, Saran och Nima med team

We where supposed to have flown up to Lukla today but due to bad weather earlier this week, we where pushed back on the passenger list.  We have a new flight for tomorrow morning.  Spent the day eating good food and “reloading” for tomorrow.

29 mars

Nu har alla våra deltagare samlats här i Kathmandu!  Paul har redan varit här några dagar, men i dag kom också Emma, Mats och Steven.  Vi kommer alla att vandra upp till Everest Basläger varifrån Emma och Mats vandrar neråt igen medan Steven kommer att gå via Gokyo och Renjo La passet ner till Lukla och Paul kommer att fortsätta till Lobuche Peak och bestiga den 6 119 meter höga toppen.  I kväll har vi varit på “Nepali Chulo” för en traditionell nepalesisk middag.  Det var gott och trevligt att lära känna varandra lite grann.  I morgon blir det guidad rundtur i Kathmandu och en detaljerad genomgång av vandringen/bestigningen. Dagen därpå bär det av upp till Lukla med flyg!

Vi hörs!
/Emma, Mats, Steven, Paul, Saran och Nima med team

Finally all the group has gathered in Kathmandu.  The group consists of Emma and Mats from Sweden who are going to trek to Everest BC, Steven from Australia who is going to Everest BC + Gokyo and via the amazing pass Renjo La back to Lukla - and last but not least -  Paul who will trek to Everest BC and after that, concur Lobuche Peak, 6 119 möh.  Tonight we have had a great dinner at “Nepali Chulo” a traditional restaurant here in Kathmandu and had the chance to get to know each other before we head up to the mountains.  Tomorrow we will have a city tour and a briefing of the trek.

Mera Peak Expedition 2010

2010 04 03 | 0 kommentarer » | Kategorier: Pågående resor

22 mars

Äntligen åter i Kathmandu med dusch, skön säng, rena kläder och allt annat som hör “storstaden” till.  Det blev helikopterfärd ner då vädret inte var stabilt nog för de vanliga flygen.  Intressant flygtur som tog ca 1½ timme.  I morgon är det dags att lämna Nepal.

Tack för den här gången!
Mera Peak Expedition 2010

20 mars

I dag har Stig och Om vandrat till Ghat och vi andra har packat ihop, mailat, uppdaterat oss  på vad som hänt i världen och jämfört erfarenheter med andra vandrare och expeditioner. I morgon bär det av till Kathmandu igen.

19 mars

I dag har det varit halt och brant!  Det gällde att hålla tungan rätt i mun när vi gick över passet Zatra Wala (4600m).  Allt gick bra men det var ett tufft jobb, speciellt för bärarna då det var rejält isigt.  Vyerna var fantastiska och vi njöt av vår sista dag bland bergen.  Vi kom lagom fram till Chu Thanga vid lunchtid och åt där innan vi fortsatte mot Lukla.  Vi kom hit vid fyratiden i eftermiddags.  I kväll blir det god mat och dryck och lite planering inför de kommande dagarna.  Vi kommer nog att göra en dagstur till Ghat i morgon.

18 mars

Nu har vi slagit läger i Zatra Bhug (Thuli Kharka) och det är riktigt fint här.  Det har varit mycket uppför i dag och det känns att vi har varit ute ett par veckor.  I morgon så bär det av mot Lukla och över passet Zatra Wala.

17 mars

I dag har vi följt våra fotspår tillbaka till Kothe.  Det går onekligen lättare åt det här hållet  

16 mars

Natten blev tuff för en del och vi valde till slut att gå ner i stället för att satsa på toppen. Väl nere i baslägret så känner sig all bättre och vi har insett att vi tog rätt beslut, även om det sved.  Vädret var bättre nu när vi gick ner, än när vi gick upp och vi kunde passa på att ta många härliga bilder.

15 mars

Tidigt i morse så började vi vår vandring upp till High Camp.  Vår sherpa Om och tre bärare hade redan smitit i förväg för att sätta upp vårt läger.  Vädret var dåligt redan från början med snö och stark vind, men vi fortsatte framåt.  Det blev en påfrestande vandring för de flesta av oss och några kände dessutom av höjden en aning.  Vandringen gick från ca 5200 meter till High Camps 5 780 meter.  Nu måste vi vila ordentligt  och samla kraft inför morgondagens toppbestigning.  High Camp ligger på en smal hylla i skydd av berget.  Vyerna härifrån är makalöst vackra och vi hoppas att vi får fint väder i morgon så att vi kan få njuta lite av dem.  Just nu är det en whiteout här

14 mars

Acklimatiseringsdag med vandring upp till Mera La - ett långt, snöigt pass som leder till High Camp och vidare till toppen.  Vyerna är milsvidda men tyvärr så har vädret varit så där…  En hel del snö och iskall vind.  Hoppas kunna ta några kort i morgon i stället.  Nu gäller det att spara energin inför morgondagens vandring upp till High Camp.  Vi hörs!

13 mars

Efter en enkel vandring på ca 4½ timme så har vi nått Meras basläger på 5200 m.  Vi hade fantastiska vyer på vägen upp hit men OJ vad det är kallt!!  Stig sade att han borde vara van - att han tränat på kyla hemma i Sverige men när Nima Tendu berättade att det kändes kallare här än på South Col (Everest) så insåg han att det inte var så konstigt att han frös, trots vargavinter hemma i Sverige.  Nu har vi satt på oss alla kläder vi har och krupit ner i sovsäckarna. Brrrr

12 mars

Vila, mycket mat och några kortare acklimatiseringsturer på kammarna runt omkring oss, så har vi spenderat vår vilodag här i Thangna.  I morgon bär det av igen, då till Mera Peak BC

11 mars

Dagens vandring har tagit oss upp genom Hinkudalen till Thangna (4400m).  Det har varit jättekallt men vandringen har gått fint, på bra leder. 9 minusgrader i tältet, men det känns betydligt kallare.

10 mars

I dag har vi haft en enkel vandring till Kothe (3600m). Det tog ca 4 timmar.  Kothe är en härlig plats att campa på och vi har fantastiska vyer!

9 mars

I dag har vi haft ytterligare en tuff dag med svåra leder.  Den har blivit smalare och vi har dessutom snö på leden.  Våra bärare, som vi har försett med ordentlig utrustning, tog efter mycket “om och men” av sig kängorna och gick i strumplästen över snön - de föredrog att göra det “på sitt sätt”.  De sade att de fick bättre grepp utan skorna.  Vi andra frös och ruskade på huvudet… Vi nådde Toktok vid lunch.  Här mötte vi leden från Zatra Wala och vi kommer att stanna här under natten.  Det börjar bli riktigt kallt!

8 mars

Morgonen började med en brant klättring upp genom skogen på ca 1½ timme tills träden skingrade sig och vi bjöds på vackra vyer över Hinkudalen och Inkufloden.  Härifrån fortsatte vår klättring uppåt genom ett stenigt parti där vi fick använda både händer och fötter för att ta oss fram.  Leden var verkligen smal på sina ställen och vi fick hålla noga koll på våra bärare och försökte alla hjälpas åt där det var som smalast.  Här blev vår grupp dessutom större - det kryllade nämligen av fästingar som åkte snålskjuts på våra byxben!  Något man mycket sällan drabbas av på andra vandringsleder i Nepal.  Vi nådde en flod och fick leta ett tag innan vi hittade stenarna som var utplacerade uppströms.  På andra sidan fann vi en halvt uppäten bergsget - ett tydligt bevis på att lodgeägarna i Sibuje visste vad de talade om när de varnade oss för björnar och leoparder.  När vi fortsatte in i djungeln så väsnades vi ovanligt mycket och sjöng för full hals.  Vi kände inte för att stöta på en leopard Kvällens läger ligger mitt inne i djungeln och vi har tänt en stor lägereld.  Här har vi ätit mat, sjungit och berättat historier innan det nu är dags att krypa ner i sovsäcken.  God natt!

7 mars

Dagens vandring startade med en brant led upp till passet Pangom La (3140m).  Vi hade makalösa vyer och fick bland annat se vår första glimt av Mera Peak!  Hon såg enorm ut!  Vi vandrade ner till Sibuje och åt lunch där.  Sedan var det dags att äntra den nepalesiska djungeln.  Leden är i riktigt dåligt skick då han som NMA (Nepal Mountaineering Association) har anställt för att hålla leden i bra skick har förskingrat det mesta av pengarna.  Lodgeägarna i Sibuje uppmanade oss att hålla samman gruppen då det finns gott om björnar och leoparder i detta område.  Vi vandrade i dryga två timmar efter lunch innan vi slog läger. Det är ett av de vackraste läger jag sett.  Vi har tälten på en äng och är omringade av en sagoskog.  Här kommer vi att sova gott!

6 mars

I dag har vi duschat och tvättat upp lite kläder.  Vår arbetsmyra Dil passade dock på att plöja en av byns lodgeägares åker medan vi andra bara njöt av vyerna och lugnet.  I morgon bär det av igen.

5 mars

Det är kväll och vi är alla trötta efter en tidig start i morse och en tuff och lång vandring upp till Pangom (2900m).  Det har varit väldigt mycket upp och ner.  I morgon har vi en vilodag här. Det ska bli skönt. Vi har dessvärre tråkiga nyheter!   Vår sirdar och mycket kära vän Nima har fått vända tillbaka till Kathmandu då han har fått meddelande om att hans yngsta dotter har fått hjärtfel och har lagts in på sjukhus.  Nu hoppas vi att allt går bra, både med Nimas vandring tillbaka till Lukla och med hans lilla dotter.

4 mars

Livet är gott här i Nepal!  I dag började vi vandra klockan 08:00.  Vi var alla riktigt på G och ville komma iväg.  Vädret har varit fantastiskt!  Vi har njutit av klar frisk luft, blå himmel och sol hela dagen.  Stigarna har kantats av ljusgröna terassodlingar och färgsprakande Rhododendron- och Magnoliaträd.  Nu sitter vi i Puyia, en liten by på bergskanten och lyssnar till jakarnas bjällror och fåglarnas kvitter och gasspisen som brummar trygt i kökstältet - snart är det dags för en god middag!  Vår kock och hans hjälpredor skrattar gott när vår roliga sirdar Nima på sitt hjärtliga sätt retar vår bärare Dil för hans trasiga tand - Allt är helt enkelt som det ska vara på en av Hi On Life’s expeditioner  - Vackert, glatt och och gott!    Härliga vyer i dag och vacker vandring genom gröna frodiga områden. Det känns fantastiskt spännande att äntligen vara på väg!

3 mars

Vi lämnade Kathmandu med första flighten i dag och landade i Lukla, efter en mycket vacker flygresa, strax efter kl 07:15.  Nima (vår Sirdar) och Nima Tendu (vår klättersherpa) som egentligen skulle ha flugit upp för redan ett par dagar sedan, har haft otur med flighterna och de kom slutligen med ett plan ett par timmar efter oss.  Det ser ut som om det kommer att snöa i kväll och vi har beslutat oss för att stanna här i Lukla under natten för att  i lugn och ro packa om vårt bagage, shoppa lite och vänja oss vid höjden.  Vi bor på Paradise Lodge och blir väl omhändertagna av det trevliga paret som driver den.  Härifrån Lukla ska vi vandra, först utför en bit, runda massivet, och sen in i Hinkudalen, som leder oss upp mot storslagna Mera med sina 6 476 meter över havet.  Vi har hört att det ligger mycket snö i det utmanande passet “Zatra Wala”, så vi är glada att vi har valt att gå runt massivet och ta passet på tillbakavägen när vi är välacklimatiserade och vi har mindre packning, i stället för att göra som många andra expeditioner, gå upp över det höga passet redan efter ett par dagars vandring.  Vår expedition går långt ifrån de vanliga turiststråken, genom mer eller mindre orörd natur och vi kommer att campa hela turen. Nu får ni önska oss en god tur och ett stort lycka till!